detta är en vintage saga, och kan innehålla våld. Vi skulle uppmuntra föräldrar att läsa i förväg om ditt barn är känsligt för sådana teman.
det var en gång en rik köpman, som hade tre döttrar. De bodde i ett mycket fint hus i en vacker stad, och hade många tjänare i stora leveranser att vänta på dem., All sin mat serverades på guld-och silverrätter, och deras klänningar var gjorda av de rikaste sakerna sydda med juveler.
de två äldsta kallades Marigold och Dressalinda. Aldrig en dag gick men dessa två gick ut till någon fest eller junketing; men skönhet, den yngsta, älskade att stanna hemma och hålla sin gamla far sällskap.
Nu hände det att olycka kom över Handlaren. Fartyg av hans som seglade på öppet hav lastat med varor av bra pris, förstördes, och på en dag fann han att han inte längre var den rikaste Köpmannen i staden, men en mycket fattig man.,
det var fortfarande kvar till honom ett litet hus i landet, och till detta, när allt annat hade sålts, gick han i pension. Hans tre döttrar gick förstås med honom.
Marigold och Dressalinda var mycket kors att tro att de hade förlorat alla sina pengar, och efter att ha varit så rik och eftertraktad, måste de nu leva i en eländig stuga., Men skönhetens enda tanke var att heja sin gamla far, och medan hennes två systrar satt på trästolar och grät och förvirrade sig, upplyste skönheten elden och fick kvällsmat redo, för handlaren var nu så dålig att han inte ens kunde behålla en tjänare.
och så fortsatte det. De två äldsta systrarna skulle inte göra något annat än tjura i hörnen, medan skönhet svepte golven och tvättade disken, och gjorde sitt bästa för att göra den stackars stugan trevlig., De ledde sin syster ett hemskt liv också, med sina klagomål, för de vägrade inte bara att göra någonting själva, men de sa att allt hon gjorde var gjort fel. Men skönhet bar all sin oförskämdhet tålmodigt, för sin fars skull.
På så sätt gick ett helt år och en dag kom ett brev till handlaren. Han skyndade sig att hitta sina döttrar, för han var angelägen om att berätta de goda nyheterna i brevet.
”mina kära barn”, sa han, ”äntligen har vår tur vänt., I detta brev står det att ett av de fartyg som ska ha förlorats har kommit Säkert hem till hamn, och om så är fallet behöver vi inte längre leva i fattigdom. Vi kommer inte att vara så rika som tidigare, men vi kommer att ha tillräckligt för att hålla oss i tröst. Ge mig min resande mantel, skönhet. Jag ska genast hämta mitt skepp. Och nu berätta, flickor, Vad ska jag ta med dig när jag kommer tillbaka?”
” hundra pund”, säger Marigold, utan att tveka ett ögonblick.,
”Jag vill ha en ny silkesklänning”, säger Dressalinda, ” en äppelgrön, sys med fröpärlor och gröna skor med röda klackar och ett halsband av smaragder och en låda med handskar.”
” och vad ska jag ta med till dig, min skönhet?”frågade Fadern, eftersom hans lilla dotter hjälpte honom att sätta på sin resande kappa.
”Åh, ge mig en ros”, SA skönhet hastigt.
hennes far kysste henne ömt och bestämde sig.
”din dumma flicka”, säger Marigold, ” du vill bara att vår far ska tro att du är mer osjälvisk än vi är—det är vad du vill! En ros, verkligen!,”
” faktiskt, syster, ”sa skönhet,” det var inte anledningen. Jag trodde att vår far skulle ha nog att göra för att se till säkerheten för sitt skepp, utan att vara oroliga för att göra shopping för mig.”
men systrarna blev mycket förolämpade och gick iväg för att sitta i sitt eget rum för att prata om de fina saker de skulle ha när deras far kom tillbaka.
under tiden gick Handlaren sin väg till staden, full av hopp och stora planer på vad han skulle göra med sina pengar.,
men när han kom dit fann han att någon hade spelat ett trick på honom, och inget Skepp av hans hade kommit in i hamnen, så han var lika illa borta som tidigare.
han spenderade hela dagen på att se till att det inte fanns någon sanning i brevet han hade fått, och det började bli skymning när han började, med ett sorgligt hjärta, för att göra resan hem igen. Han var trött och olycklig, och han hade smakat ingen mat sedan han lämnade hemmet på morgonen.,
det var ganska mörkt när han kom till det stora träet genom vilket han var tvungen att passera för att komma till sin stuga, och när han såg ett ljus som skiner genom träden bestämde han sig för att inte gå till sitt hem den natten, utan att ta sig mot ljuset i träet och be om mat och skydd.
han förväntade sig att hitta en skogshuggare stuga, men vad var hans förvåning, när han drog nära ljuset, att finna att det kom från fönstren i ett stort och vackert palats!, Han knackade vid grindarna, men ingen svarade, och för närvarande drivs av hunger och kyla, gjorde han djärv att komma in och monterade marmorstegen i den stora hallen.
hela vägen såg han aldrig en själ. Det var en stor eld i hallen, och när han hade värmt sig, bestämde han sig för att leta efter husets herre. Men han såg inte långt, för bakom den första dörren han öppnade var ett mysigt litet rum med kvällsmat set för en, en kvällsmat blotta utseendet som gjorde dig hungrig.,
så köpmannen satte sig så djärv som du vill, och gjorde en mycket rejäl kvällsmat, varefter han trodde att han skulle leta efter husets herre.
han började och öppnade en annan dörr, men där såg han en säng, bara för att titta på vilket gjorde dig sömnig, så han sa till sig själv:
”det här är några älvor arbete. Det är bäst att jag inte tittar längre för husets herre.”
och med att han tumlade i sängen, och var väldigt trött, gick han och sov på en gång och sov som en topp tills det var dags att gå upp på morgonen.,
När han vaknade var han ganska förvånad över att hitta sig i en så mjuk och bekväm säng, men för närvarande kom han ihåg allt som hade hänt med honom.
”jag måste gå”, sa han till sig själv, ” men jag önskar att jag kunde tacka min värd för min goda vila och min goda kvällsmat.”
När han kom ur sängen fann han att han hade något annat att vara tacksam för, för på stolen vid sängkanten låg en fin kostym av nya kläder, märkta med hans namn och med tio guldstycken i varje ficka., Han kände sig ganska annorlunda när han hade satt på sig blå och silver Kostym och jinglade guldbitarna i fickorna.
När han gick ner, fann han en god frukost väntar på honom i det lilla rummet där han hade supped natten innan, och när han hade gjort en god måltid, han trodde att han skulle gå för en promenad i trädgården. Ner marmorstegen gick han, och när han kom till trädgården såg han att den var full av rosor, röda och vita och rosa och gula, och köpmannen tittade på dem och kom ihåg skönhetens önskan.,
”Åh, mina stackars döttrar”, sa han, ” vilken besvikelse är det för dem att veta att mitt skepp inte har kommit hem trots allt, men skönhet kan i alla fall ha vad hon ville ha.”Så han sträckte ut handen och plockade den största röda rosen inom räckhåll.
när stjälken knäppte i fingrarna började han tillbaka i skräck, för han hörde ett arg vrål och nästa minut sprang ett hemskt djur på honom., Det var högre än någon människa, och fulare än något djur, men, vad som verkade mest fruktansvärda av allt för handlaren, det talade till honom med en mans röst, efter att det hade brutit på honom med odjuret.
” otacksam elände!”sa odjuret. ”Har jag inte matat dig, lämnat in dig och klädd dig, och nu måste du återgälda min gästfrihet genom att stjäla det enda jag bryr mig om, mina rosor?”
” Mercy! nåd!”grät köpmannen.
”Nej,” sade Odjuret, ”du måste dö!,”
den stackars köpmannen föll på knä och försökte tänka på något att säga för att mildra det grymma djurets hjärta; och äntligen sa han: ”Sir, jag stal bara denna ros eftersom min yngsta dotter bad mig att ta med henne en. Jag trodde inte, efter allt du har gett mig, att du skulle grudge mig en blomma.”
” berätta om din dotter”, sa odjuret plötsligt. ”Är hon en bra tjej?”
” det bästa och käraste i världen”, sa den gamla köpmannen. Och sedan började han gråta, att tro att han måste dö och lämna sin skönhet ensam i världen, med ingen att vara snäll mot henne., ”Åh!”han grät,” vad ska mina stackars barn göra utan mig?”
”Du borde ha tänkt på det innan du stal rosen”, sa djuret. ”Men om en av dina döttrar älskar dig tillräckligt bra för att lida istället för dig, kan hon. Gå tillbaka och berätta för dem vad som har hänt dig, men du måste ge mig Ditt löfte att antingen du eller en av dina döttrar ska vara vid min palatsdörr om tre månader från dag till dag.”
den eländiga mannen lovade.
”i alla fall,” han trodde, ”jag ska ha tre månader mer av livet.”
då sa djuret, ” Jag låter dig inte gå tomhänt.,”
så köpmannen följde honom tillbaka in i palatset. Där, på golvet i hallen, låg en stor och vacker bröst av smides silver.
”fyll detta med alla skatter som tar din fantasi,” sade odjuret. Och köpmannen fyllde upp det med dyrbara saker från djurets skatthus.
”Jag kommer att skicka hem det till dig”, sa djuret och stängde av locket.,
och så, med ett tungt hjärta, gick Handlaren bort; men när han gick igenom palatsporten ringde djuret till honom att han hade glömt skönhetens ros och samtidigt höll ut till honom en stor massa av de allra bästa.
Handlaren satte dessa i skönhetens hand när hon sprang för att träffa honom vid dörren till deras stuga.
”ta dem, mitt barn,” sa han, ”och vårda dem, för de har kostat din stackars far sitt liv.”
och med det satte han sig ner och berättade hela historien för dem. De två äldre systrarna grät och klagade, och naturligtvis skyllde skönhet för allt som hade hänt.,
” om det inte hade varit för din vilja ha en ros, skulle vår far ha lämnat palatset i säkerhet, med sin nya kostym och hans guldstycken; men din dumhet har kostat honom sitt liv.”
” nej”, säger skönhet, ” det är mitt liv som skall offras, för när de tre månaderna är över, skall jag gå till odjuret, och han kan döda mig om han vill, men han skall aldrig skada min kära far.”
Fadern försökte svårt att övertala henne att inte gå, men hon hade bestämt sig och i slutet av de tre månaderna bestämde hon sig för djurets palats.
hennes far gick med henne, för att visa henne vägen., Som tidigare såg han ljusen som skiner genom träet, knackade och ringde förgäves vid den stora porten, värmde sig vid elden i den stora hallen och hittade sedan det lilla rummet med kvällsmat på bordet som gjorde dig hungrig att titta på. Endast den här gången lades bordet för två.
”Kom, Fader kära,” sa skönhet, ”ta tröst. Jag tror inte att odjuret innebär att döda mig, eller säkert skulle han inte ha gett mig en sådan god kvällsmat.”
men nästa ögonblick kom djuret in i rummet. Skönhet skrek och höll fast vid sin far.,
”var inte rädd”, sa odjuret försiktigt, ” men säg mig, kommer du hit av din egen fria vilja?”
” Ja”, säger skönhet, darrande.
”Du är en bra tjej”, sa djuret, och sedan vände han sig till den gamla mannen, han berättade för honom att han kunde sova där för den natten, men på morgonen måste han gå och lämna sin dotter bakom honom.
de gick till sängs och sov gott, och nästa morgon gick fadern och grät bittert.
skönhet, ensam, försökte inte känna sig rädd., Hon sprang hit och dit genom slottet, och fann det vackrare än något hon någonsin hade trott. Den vackraste uppsättningen rum i palatset hade skrivit över dörrarna, ”skönhetsrum”, och i dem hittade hon böcker och musik, kanariefåglar och persiska katter, och allt som kunde tänkas göra tiden behaglig.
”Åh, kära!”hon sa;” om jag bara kunde se min stackars far skulle jag vara nästan lycklig.”
När hon talade råkade hon titta på en stor spegel, och i den såg hon sin fars form reflekterad, bara rida upp till dörren till sin stuga.,
den natten, när Skönhet satte sig ner till kvällsmat, kom djuret in.
”kan jag äta middag med dig?”sa han.
”det måste vara som du vill,” sa skönhet.
så djuret satte sig ner till kvällsmat med henne, och när det var klart sa han:
”Jag är väldigt ful, skönhet, och jag är väldigt dum, men jag älskar dig; Vill du gifta dig med mig?”
” Nej, Beast, ” sa skönhet försiktigt.
den stackars odjuret suckade och gick bort.
och varje natt hände samma sak. Han åt sin middag med henne och frågade henne om hon skulle gifta sig med honom. Och hon sa alltid: ”nej, odjuret.,”
hela tiden väntade hon på osynliga händer, som om hon hade varit en drottning. Vacker musik kom till öronen utan att hon kunde se musikerna, men det magiska looking-glaset var bäst av allt, för i det kunde hon se vad hon önskade. När dagarna gick och hennes minsta önskan beviljades, nästan innan hon visste vad hon ville, började hon känna att djuret måste älska henne väldigt dyrt, och hon var väldigt ledsen att se hur ledsen han såg ut varje natt när hon sa ” nej ” till sitt erbjudande om äktenskap.,
en dag såg hon i sin spegel att hennes far var sjuk, så den natten sa hon till odjuret:
”kära djur, du är så bra för mig, kommer du att låta mig gå hem för att se min far? Han är sjuk och tror att jag är död. Låt mig Gå och muntra upp honom, och jag lovar troget att återvända till dig.”
” Mycket bra”, sa odjuret vänligt, ” men håll dig inte borta mer än en vecka, för om du gör det, ska jag dö av sorg, för jag älskar dig så dyrt.”
” hur ska jag nå hem?”sa skönhet;” jag vet inte vägen.,”
Då gav djuret henne en ring och berättade för henne att lägga den på fingret när hon gick och lade sig, vrid rubinen mot handflatan och sedan vaknade hon i sin fars stuga. När hon ville komma tillbaka, skulle hon göra samma sak.
så på morgonen, när hon vaknade, befann hon sig i sin fars hus, och den gamla mannen var bredvid sig själv med glädje för att se henne säker och sund., Men hennes systrar välkomnade henne inte mycket vänligt, och när de hörde hur snäll djuret var för henne, avundade de henne hennes lycka till att bo i ett vackert palats, medan de var tvungna att vara nöjda med en stuga.
”Jag önskar att vi hade gått”, säger Marigold. ”Skönhet får alltid det bästa av allt.”
” berätta allt om ditt Grand palace”, säger Dressalinda, ” och vad du gör och hur du spenderar din tid.”
så skönhet, tror att det skulle roa dem att höra, berättade för dem, och deras avund ökade dag för dag. Äntligen sa Dressalinda till Marigold:
”hon har lovat att återvända om en vecka., Om vi bara kunde få henne att glömma dagen, kan odjuret vara arg och döda henne, och då skulle det finnas en chans för oss.”
så dagen innan hon borde ha gått tillbaka, satte de, lite vallmojuice i en kopp vin som de gav henne, och det gjorde henne så sömnig att hon sov i två hela dagar och nätter. Vid slutet av den tiden blev hennes sömn orolig, och hon drömde att hon såg djuret ligga död bland rosen i hans palatss vackra trädgårdar; och från denna dröm vaknade hon gråtande bittert.,
även om hon inte visste att en vecka och två dagar hade gått sedan hon lämnade djuret, men efter den drömmen vände hon genast rubinen mot sin handflata och nästa morgon var hon säker nog i sin säng i djurets palats.
hon visste inte var hans rum i palatset var, men hon kände att hon inte kunde vänta till kvällsmat innan hon såg honom, så hon sprang hit och dit och ringde hans namn. Men palatset var tomt, och ingen svarade henne när hon ringde.
sedan sprang hon genom trädgårdarna och ringde hans namn om och om igen, men det var fortfarande tystnad.,
”Åh! vad ska jag göra om jag inte hittar honom?”hon sa. ”Jag ska aldrig bli lycklig igen.”
då kom hon ihåg sin dröm och sprang till rosenträdgården, och där, säkert nog, bredvid bassängen i den stora fontänen, låg det stackars djuret utan några tecken på liv i honom. Skönhet kastade sig på knä bredvid honom.
”Åh, kära odjur,” hon grät ,” och är du verkligen död? Ack! ack! då kommer jag också att dö, för jag kan inte leva utan dig.”
omedelbart öppnade djuret ögonen, suckade och sa:
”skönhet, kommer du att gifta dig med mig?,”
och skönhet, bredvid sig själv med glädje när hon fann att han fortfarande levde, svarade:
” Ja, Ja, kära djur, för jag älskar dig dyrt.”
vid dessa ord föll den grova pälsen till marken, och i stället för djuret stod en stilig prins, klädd i en dubblett av vitt och silver, som en klar för ett bröllop. Han knäböjde vid skönhetens fötter och knäppte hennes händer.
”kära skönhet”, sa han, ”inget annat än din kärlek kunde ha desillusionerat mig., En ond fe förvandlade mig till ett djur, och fördömde mig att förbli en tills någon rättvis och god Jungfru borde älska mig tillräckligt bra för att gifta sig med mig, trots min fulhet och dumhet. Nu, min kära, förtrollningen är bruten; låt oss gå tillbaka till mitt palats. Du kommer att upptäcka att alla mina tjänare—som också har blivit förtrollade och har väntat på dig hela denna långa tid med osynliga händer—nu kommer att bli synliga.”
så återvände de till slottet, som vid denna tid var trångt med courtiers, ivriga att kyssa prinsens och hans bruds händer., Och prinsen viskade till en av hans skötare, som gick ut, och i en mycket liten tid kom tillbaka med skönhetens far och systrar.
systrarna dömdes till att ändras till statyer och att stå till höger och vänster om palatsportarna tills deras hjärtan skulle mjukas, och de borde vara ledsna för sin unkindness till sin syster. Men skönhet, lyckligt gift med sin prins, gick i hemlighet till statyerna varje dag och grät över dem., Och genom hennes tårar mjukades deras steniga hjärtan, och de förvandlades till kött och blod igen, och var goda och snälla för resten av livet.
och skönhet och odjuret, som var ett djur inte mer, men en stilig prins, levde lyckligt någonsin efter.
och jag tror faktiskt att de lever lyckligt fortfarande, i det vackra landet där drömmar blir sanna.
söker du fler berättelser om kärlek att läsa till ditt barn? Läs vår recension av de tio bästa barnens bilderböcker om kärlek
novell för barn Anpassad av E., Nesbit, Redigerad av Hamilton Wright Mabie, Edward Everett Hale, och William Byron Forbush
Illustreras av Diavolessa
Låt oss prata Om Berättelserna ~ Idéer för att Prata Med Barn
Tacksamhet, Gott Uppförande
1. Skönhetsfar behandlades mycket bra i Beast ’ s palace. Varför var odjuret så upprörd över att han tog en ros?
2. Vad kan ha varit ett bättre sätt för Beauty far att få en ros tillbaka för skönhet?
girighet
3. Odjuret gav fortfarande skönhetens far många gåvor innan han återvände., Varför kan han fortfarande ha varit snäll mot Beauty ’ s far, trots att han hade stulit från honom?
svartsjuka
4. Beauty systrar ville ta något som skönhet hade, och så de satte henne att sova. Vet du vad den här känslan är, när du vill ha något dåligt för någon så att du kan få vad de har?
5. Slutade den här känslan att skada skönhet? Systrarna då?
6. Vad kunde systrarna ha gjort när de hade denna känsla, som skulle ha inneburit att ingen skadades?
familj, kärlek, vänlighet
7., Varför bestämde sig skönheten för att gå med i odjuret istället för att låta sin far dö?
