läs den här sidan på vår första art song: ”Der Erlkonig.”Detta stycke är en av de mest kända lieder av den romantiska eran och säkert en av Schuberts mest kända kompositioner. Det är genomkomponerad i form och den dramatiska texten förstärks av det faktum att sångare i allmänhet ger de fyra karaktärerna som finns i dikten något olika tonkvaliteter; lite som en skådespelare som spelar flera delar., Eftersom musiken är så uttrycksfull i dikten text, skulle jag uppmuntra dig att lyssna på pjäsen på spellistan så fort du har läst artikeln.
introduktion
Figur 1. ”Erlkönig” illustration, Moritz von Schwind
”Erlkönig” (även kallad ”Der Erlkönig”) är en dikt av Johann Wolfgang von Goethe. Det visar döden av ett barn som angrips av en övernaturlig varelse, Erlking eller ” Erlkönig ”(vilket tyder på den bokstavliga översättningen” alder king”, Men se nedan)., Den var ursprungligen komponerad av Goethe som en del av en 1782 Singspiel med titeln Die Fischerin.
dikten har använts som text för Lieder (konstlåtar för röst och piano) av många klassiska kompositörer.
sammanfattning
en orolig ung pojke transporteras hem på natten av sin far på hästryggen. Till vilken typ av hem inte stavas ut; tyska Hof har en ganska bred mening av ”gård”, ”gård”, ”gård” eller (kunglig) ” domstol.”Bristen på specificitet av faderns sociala ställning gör det möjligt för läsaren att föreställa sig detaljerna.,
när dikten utvecklas verkar sonen se och höra varelser som hans far inte gör. läsaren kan inte veta om Fadern verkligen är medveten om närvaron, men han väljer att trösta sin son och hävdar lugnande naturalistiska förklaringar för vad barnet ser—en dimma, prasslande löv, skimrande willows. Slutligen skriker barnet att han har attackerats. Fadern gör snabbare för Hof. Där erkänner han att pojken är död.,
Text
| original tyska | bokstavlig översättning | anpassning |
|---|---|---|
|
vem rider så sent genom natt och vind? ”min son, vad döljer du så bang ditt ansikte?”- ” kära barn, kom, gå med mig!, ” min far, min far, och du hör inte, ” Vill du, fin pojke, du går med mig? ” min far, min far, och ser du inte där ”Jag älskar dig, din vackra figur exciterar mig; Grausets far, han rider snabbt, |
vem rider, så sent, genom natt och vind? ”min son, varför döljer du ditt ansikte i rädsla?” ” du kära barn, kom, gå med mig! ” min far, min far, och käraste du inte, ” vill du, fin pojke, gå med mig? ” min far, min far, och ser du inte där ” Jag älskar dig, din vackra form lockar mig; det skrämmer Fadern; han rider snabbt på, |
vem Rider dit så sent genom natten mörk och drear? ”min son, varför söker du ditt ansikte så att gömma dig?” ” Åh, kom, du kära spädbarn! följ med mig! ” min far, min far, och du hör inte ” vill gå, då, kära spädbarn, vill gå med mig där?, ” min far, min far, och du ser inte, ”Jag älskar dig, Jag charm’ d av din skönhet, kära pojke! Fadern nu galoppar, med terror halv vilda, |
Legenden
historien om Erlkönig härrör från den traditionella danska ballad Elveskud: Goethes dikt var inspirerad av Johann Gottfried Herder översättning av en variant av balladen (Danmarks gamle Folkeviser 47B, från Peter Syv: s 1695 edition) till tyska som ”Erlkönigs Tochter” (”Erl-konungens Dotter”) i sin samling folkvisor, Stimmen der Völker in Liedern(publicerad 1778). Goethes dikt tog sedan på sig ett eget liv och inspirerade det romantiska begreppet Erlking., Niels Gade s kantat Elverskud opus 30 (1854, text av Chr. K. F. Molbech) publicerades i översättning som Erlkönigs Tochter.
Erlkönigs natur har varit föremål för en viss debatt. Namnet översätts bokstavligen från den tyska som ”Alder King” snarare än dess vanliga engelska översättning, ”Elf King” (som skulle återges som Elfenkönig på tyska). Det har ofta föreslagits att Erlkönig är en felöversättning från den ursprungliga Danska elverkonge, vilket betyder ” kungen av alverna.,”
i den ursprungliga skandinaviska versionen av berättelsen var antagonisten Erlkönig dotter snarare än Erlkönig själv; de kvinnliga älvorna eller elvermøer försökte ensnare människor för att tillfredsställa sin önskan, svartsjuka och hämndlystnad.
inställningar för musik
dikten har ofta satts till musik med Franz Schuberts återgivning, hans Opus 1 (D. 328), som är den mest kända. Andra kända verk är bland annat skådespelerskan Corona Schröter (1782), Andreas Romberg (1793), Johann Friedrich Reichardt (1794) och Carl Friedrich Zelter (1797)., Beethoven försökte sätta den på musik men övergav ansträngningen; hans skiss var dock komplett nog att publiceras i en färdigställande av Reinhold Becker (1897). Några andra artonhundratalet versioner är de byVáclav Tomášek (1815), Carl Loewe (1818) och Ludwig Spohr (1856, med obbligato fiol) och Heinrich Wilhelm Ernst (Polyfoniska Studier för soloviolin). 2000-talets exempel är pianisten Marc-André Hamelins ” Etude No.8 (efter Goethe)” för solopiano, baserat på ”Erlkönig.”och tyska skådespelare. Achim Reichel på hans album Wilder Wassermann (2002).,
Franz Schubert-kompositionen
Franz Schubert komponerade sin Lied, ”Der Erlkönig”, för soloröst och piano 1815 och ställde in text från Goethes dikt. Schubert reviderade låten tre gånger innan han publicerade sin fjärde version 1821 som sin Opus 1; den katalogiserades av Otto Erich Deutsch Som D. 328 i hans 1951 katalog över Schubert verk. Sången framfördes först i konsert den 1 December 1820 på en privat sammankomst i Wien och fick sin offentliga premiär den 7 mars 1821 på Wiens Teater am Kärntnertor.,
de fyra karaktärerna i låten-berättare, far, son, och Erlking—är oftast alla sjungs av en enda sångare; ibland är dock arbetet utförs av fyra enskilda sångare (eller tre, med en tar delar av både berättaren och Erlking). Schubert placerade varje tecken i stor utsträckning i ett annat vokalområde, och var och en har sina egna rytmiska nyanser.dessutom strävar de flesta sångare efter att använda en annan vokalfärgning för varje del., Pjäsen modulerar ofta, även om varje tecken ändras mellan mindre eller större läge beroende på hur varje tecken avser att interagera med de andra tecknen.
- berättaren ligger i mittområdet och börjar i mindre läge.
- Fadern ligger i det lägre intervallet och sjunger i både mindre och större läge.
- Sonen ligger i ett högre intervall, även i mindre läge.,
- Erlkings vokallinje, i en mängd olika huvudnycklar, böljar upp och ner till arpeggierat ackompanjemang, vilket ger den enda pausen från ostinato bas trillingar i ackompanjemanget tills pojkens död. När Erlking först försöker ta sonen med sig sjunger han i C-dur. När det övergår från Erlking till Sonen sker moduleringen och Sonen sjunger i G minor.Erlkings linjer sjunger vanligtvis i en mjukare dynamik för att bidra till den olika ljudfärgen än den som används tidigare., Schubert markerade det pianissimo i manuskriptet för att visa att färgen som behövs för att ändra.
en femte karaktär, hästen, är underförstådd i snabba triplettfigurer som spelas av pianisten under hela arbetet och efterliknar hovslag.
”Der Erlkönig” börjar med att pianot snabbt spelar trillingar för att skapa en känsla av brådska och simulera hästens galoppering. Den vänstra sidan av pianodelen introducerar ett lågregistrerat leitmotif bestående av successiva trillingar. Den högra handen består av trillingar i hela stycket, fram till de sista tre staplarna., De konstanta tripletterna driver fram fredens frekventa modulationer när den växlar mellan tecknen. Denna leitmotif, mörk och olycksbådande, är direkt associerad med Erlkönig och återkommer i hela stycket. Dessa motiv fortsätter hela tiden. Som pjäsen fortsätter, var och en av sonens grunder blir högre och högre i tonhöjd än den sista. Nära slutet av pjäsen musiken påskyndar och sedan saktar som Fadern sporrar sin häst att gå snabbare och sedan anländer till sin destination. Frånvaron av piano skapar flera effekter på text och musik., Tystnaden uppmärksammar den dramatiska texten och förstärker den enorma förlust och sorg som orsakas av sonens död. Denna tystnad från pianot ger också chock upplevs av fadern på insikten att han just hade förlorat sin son till elf kungen, trots desperat kämpar för att rädda sonen från elf kungens grepp. Pjäsen anses vara extremt utmanande att utföra på grund av de flera tecken vokalisten är skyldig att skildra, liksom dess svåra ackompanjemang, involverar snabbt upprepade ackord och oktaver som bidrar till drama och brådska av pjäsen.,
Der Erlkönig är ett genomkomponerat stycke, vilket innebär att med varje textrad finns ny musik. Även om de melodiska motiven återkommer, förändras den harmoniska strukturen ständigt och stycket modulerar inom tecken. Älvkungen förblir huvudsakligen i stort läge på grund av att han försöker förföra sonen till att ge upp livet. Med hjälp av en stor läge skapar en effekt där elf kungen kan skildra en varm och inbjudande aura för att övertyga sonen att livet efter detta lovar stora nöjen och förmögenheter.,Sonen börjar alltid sjunga i mindre läge och stannar vanligtvis i det för hela sin linje. Detta används för att representera sin rädsla för elf kungen. Varje gång han sjunger den berömda linjen ”Mein Vater” sjunger han det ett steg högre i varje vers, börjar först vid en D och går upp till ett F på sin sista rad. Detta indikerar hans brådska att försöka få sin far att tro honom som elf kungen kommer närmare. För de flesta av Faderns linjer börjar de i mindre och slutar i major när han försöker lugna sin son genom att ge rationella förklaringar till sin sons ”hallucinationer” och avskeda Elf-kungen., Konstanten i major och minor för fadern kan också representera den ständiga kampen och förlusten av kontroll när han försöker rädda sin son från elf kungens övertalning.
rytmen i piano ackompanjemanget ändras också inom tecknen. Första gången Alvkungen sjunger i åtgärd 57, försvinner det galopperande motivet. Men när Elf-king sjunger igen i åtgärd 87, är pianokompanjemanget arpeggiating snarare än att spela ackord. Försvinnandet av det galopperande motivet är också symboliskt för sonens hallucinatoriska tillstånd.,
Der Erlkönig har transkriberats för olika inställningar: för solopiano av Franz Liszt; för soloröst och orkester av Hector Berlioz; för soloviolin av Heinrich Wilhelm Ernst.
Carl Loewe-kompositionen
Carl Loewes inställning publicerades som Op. 1, nr 3 och komponerades 1817-18, under diktens författares livstid och även av Schubert, vars version Loewe inte visste då. Samlades med det var op. 1, No. 1, Edward (1818; en översättning av den skotska Balladen), och No.2, Der Wirthin Töchterlein (1823; Innkeeper dotter), en dikt av Ludwig Uhland., Inspirerad av en tysk översättning av skotska gränsen ballader, Loewe satt flera dikter med ett elvish tema; men även om alla tre av op. 1 handlar om förtidig död, i denna uppsättning endast ”Erlkönig” har det övernaturliga elementet.
Loewe ackompanjemang är i semiquaver grupper om sex i nio-åtta tid och markerade Geschwind (snabb). Sånglinjen framkallar den galopperande effekten av upprepade figurer av crotchet och quaver, eller ibland tre quavers, som ligger över semiquavers binära tremolo i pianot., Förutom en ovanlig känsla av rörelse skapar detta en mycket flexibel mall för stressen i orden att falla korrekt inom den rytmiska strukturen.
Loewes version är mindre melodisk än Schuberts, med en insisterande, repetitiv harmonisk struktur mellan den öppna mindre nyckeln och svara på fraser i den dominerande huvudnyckeln, som har en stark kvalitet på grund av deras ovanliga förhållande till hemnyckeln., Berättarens fraser echoed av röster far och son, fadern tar upp djupare, stigande fras, och sonen en lätt böljande, svara tema runt den dominerande femte. Dessa två teman framkallar också vindens stigande och Stönande. Elf king, som alltid hörs pianissimo, sjunger inte melodier, utan levererar istället orubbliga stigande arpeggios som skisserar ett enda stort ackord (hemnyckeln) som låter samtidigt på pianot i una corda tremolo. Bara med sitt sista hotande ord, ”Gewalt”, avviker han från detta ackord., Loewes implikation är att Erlking inte har något ämne, utan bara existerar i barnets feberade fantasi. När pjäsen fortskrider, är den första i grupperna av tre quavers prickade för att skapa en andfådd takt, som sedan bildar en basfigur i piano kör igenom till den slutliga krisen. De sista orden, war tot, hoppar från den lägre dominerande till den skärpade tredjedelen av hemnyckeln, den här gången inte till majoren utan till ett minskat ackord, som sätter sig kromatiskt genom hemnyckeln i majoren och sedan till minor.