Paul Weissman, ledande forskare vid Table Mountain Observatory, en del av NASA: s Jet Framdrivningslaboratorium, erbjuder följande svar.
Oort cloud är ett enormt sfäriskt moln av cirka 1012 kometer som omger solsystemet och sträcker sig halvvägs till närmaste stjärnor., Vi tror att Oort cloud kometer härstammar som isiga planetesimaler mellan banorna Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus, och var dynamiskt utstött till sina nuvarande avlägsna banor genom gravitationsinteraktioner med dessa jätteplaneter.
utstötningsprocessen sprider kometen inte bara till stora banor utan också till måttligt stora lutningar, i storleksordningen 20 eller 30 grader., En gång i Oortmolnet fortsätter gravitationsstörningar från slumpmässiga passerande stjärnor, från möten med jättemolekylära moln i galaxen och från den galaktiska tidvattnet att modifiera de kometära banorna. Eftersom dessa störningar uppstår när kometen ligger nära aphelion (den längsta punkten från solen) i sina mycket excentriska banor, är de mest effektiva för att ändra banans vinkelmoment. Vinkeln momentum siffror viktigast vid bestämning av perihelium avståndet av kometen (den punkt vid vilken den är närmast solen) och dess orbital lutning., Som ett resultat tenderar perihelia av kometen att sprida sig bort från den planetariska regionen och lutningarna i banorna fortsätter att växa.
som ett exempel rör sig en komet med ett periheliumavstånd på cirka 10 astronomiska enheter (AU), nära Saturnus bana och ett aphelionavstånd på 50 000 AU, typiskt för oortmolnet, med en hastighet av endast 2,7 meter per sekund vid aphelion. En en-sol-mass stjärna som passerar på ett avstånd av 1 parsec (206,265 AU) med en hastighet av 30 kilometer per sekund kommer att perturbera komets hastighet med ca 0,29 meter per sekund., Det räcker för att höja periheliumsträckan till 12,3 AU eller för att öka orbitalhöjningen med cirka sex grader. Eftersom en komet kommer att få i storleksordningen 40 000 sådana störningar under sin livstid, är det lätt att se hur lutningarna och periheliumsträckorna i banorna kan vara helt randomiserade. Resultatet är ett sfäriskt Oortmoln.
svar Ursprungligen postat 4 mars 2002