fabel, berättande form, vanligtvis med djur som beter sig och talar som människor, berättade för att lyfta fram mänskliga dårskap och svagheter. En moralisk-eller lektion för beteende-vävs in i historien och formuleras ofta uttryckligen i slutet. (Se även beast fable.div>
den västerländska traditionen av fabel börjar effektivt med Aesop, en trolig legendarisk figur som tillskrivs en samling av antika grekiska fabler. Moderna utgåvor innehåller upp till 200 fabler, men det finns inget sätt att spåra deras faktiska ursprung; den tidigaste kända samlingen kopplad till Aesop datum till 4: e århundradet f. Kr. Bland de klassiska författarna som utvecklade den Aesopiska modellen var den romerska poeten Horace, den grekiska biografen Plutarch och den grekiska satiristen Lucian.,
Alinari/Art Resource, New York
fabeln blomstrade under medeltiden, liksom alla former av allegori, och en anmärkningsvärd samling fabler gjordes i slutet av 12-talet av Marie de France., Den medeltida fabeln gav upphov till en utökad form som kallas The beast epic—en lång, episodisk djurhistoria fylld med hjälte, skurk, offer och en oändlig ström av heroisk strävan som parodied episk storhet. Den mest kända av dessa är en 12-talet grupp av relaterade berättelser som kallas Roman de Renart; dess hjälte är Reynard Fox (tyska: Reinhart Fuchs), en symbol för listig., Två svenska poeter omarbetade delar av djur i långa episka dikter: i Edmund Spenser Prosopopoia, eller, Mamma Hubberd Berättelse (1591) en räv och en apa upptäcker att livet är ingen bättre på att domstolen än i provinserna, och i Bakbenen och Panther (1687) John Dryden återupplivas odjuret epic som en allegorisk ramen för allvarliga teologiska debatten.
fabeln har traditionellt varit av blygsam längd, men formen nådde sin zenit i 1700-talet Frankrike i Jean De La Fontaines arbete, vars tema var människans fåfänga., Hans första samling av fabler år 1668 följde det Aesopiska mönstret, men hans senare, samlade under de närmaste 25 åren, satiriserade domstolen och dess byråkrater, kyrkan, den stigande borgarklassen-faktiskt hela den mänskliga scenen. Hans inflytande kände sig över hela Europa, och i den romantiska perioden var hans enastående efterträdare den ryska Ivan Andreyevich Krylov.
fabeln hittade en ny publik under 1800-talet med uppkomsten av barnlitteratur., Bland de berömda författarna som använde formuläret Var Lewis Carroll, Kenneth Grahame, Rudyard Kipling, Hilaire Belloc, Joel Chandler Harris och Beatrix Potter. Även om vi inte skriver i första hand för barn, Hans Christian Andersen, Oscar Wilde, Antoine de Saint-Exupéry, J. R. R. Tolkien, och James Thurber också används formuläret. En nyktert modern användning av fabel finns i George Orwells Animal Farm (1945), ett svidande allegoriskt porträtt av stalinistiska Ryssland.,
Advertising Archive/Courtesy Everett Collection
den muntliga traditionen av fabel i Indien kan dateras så långt tillbaka som 5: e århundradet f.Kr., Den Panchatantra, en sanskrit sammanställning av beast fables, har överlevt endast i en 8: e-talet arabiska översättning kallas Kalīlah wa Dimnah, uppkallad efter två schakal-rådgivare (Kalīlah och Dimnah) till ett lejon kung. Det översattes till många språk, inklusive hebreiska, från vilken Johannes av Capua på 1200-talet gjorde en latinsk version. Mellan 4: e och 6: e århundradet anpassade kinesiska buddhister fabler från Buddhistiska Indien som ett sätt att främja förståelsen av religiösa doktriner. Deras sammanställning är känd som Bore Jing.,
i Japan är de 8: e århundradet historierna Kojiki (”register över antika saker”) och Nihon shoki (”Chronicles of Japan”) översållad med fabler, många på temat små men intelligenta djur får bättre av stora och dumma. Formen nådde sin höjd under Kamakura-perioden (1192-1333). På 1500-talet introducerade jesuitmissionärer Aesops fabler i Japan, och deras inflytande fortsatte i modern tid.