Solomon ber om visdom(a)
3 Solomon gjorde en allians med Farao kung av Egypten och gift(b) hans dotter.C) han förde henne till Davids stad(D) tills han slutade bygga sitt palats(E) och HERRENS tempel och muren runt Jerusalem. 2 folket offrade dock fortfarande på de höga ställena, (F) eftersom ett tempel ännu inte hade byggts för Herrens namn(g)., 3 Solomon visade sin kärlek(H) till Herren genom att gå(i) enligt de instruktioner (J) som hans far David gav honom, förutom att han erbjöd offer och brände rökelse på de höga ställena.(K)
4 kungen gick till Gibeon (L) för att erbjuda offer, för det var den viktigaste höga platsen, och Solomon erbjöd tusen brännoffer på det altaret. 5 på Gibeon såg Herren(M) till Salomo under natten i en dröm, (n) och Gud sade: ”fråga (O) för vad du vill att jag ska ge dig.,”
6 Solomon svarade: ”Du har visat stor vänlighet mot din tjänare, min fader David, eftersom han var trogen (P) mot dig och rättfärdig och upprätt i hjärtat. Du har fortsatt denna stora vänlighet mot honom och har gett honom en son(Q) att sitta på sin tron denna dag.
7 ”nu, HERRE min Gud, har du gjort din tjänare kung i stället för min far David. Men jag är bara ett litet barn (R) och vet inte hur man utför mina uppgifter. 8 din tjänare är här bland de människor du har valt, (s) ett stort folk, för många att räkna eller nummer.,(T) 9 så ge din tjänare ett kräsna(U) hjärta att styra ditt folk och att skilja (V) mellan rätt och fel. För vem kan (W) styra detta stora folk i din?”
10 Herren var glad över att Salomo hade bett om detta. 11 Så sade Gud till honom: ”eftersom du har bett(X) om detta och inte för länge liv eller rikedom för dig själv, och inte heller har bett om dina fienders död utan för urskiljning(Y) vid rättvisan, 12 skall jag göra vad du har bett om.(Z) Jag kommer att ge dig ett klokt(AA) och kräsna hjärta, så att det aldrig kommer att ha varit någon som du, inte heller kommer det någonsin att finnas., 13 Dessutom kommer jag att ge dig vad du inte har(AB) bett om—både rikedom och ära(AC)—så att du under din livstid inte kommer att ha någon lika (AD) bland kungar. 14 och om du går(AE) i lydnad mot mig och håller mina förordningar och befallningar som David din far gjorde, skall jag ge dig ett långt liv.”(Af) 15 Då Solomon vaknade (AG) – och han insåg att det hade varit en dröm.(AH)
han återvände till Jerusalem, stod inför HERRENS förbundsark och offrade brännoffer(AI) och gemenskapserbjudanden.(AJ) sedan gav han en fest(AK) för hela sin domstol.,
en klok dom
16 Nu kom två prostituerade till kungen och stod inför honom. 17 En av dem sade: ”Ursäkta mig, min Herre. Den här kvinnan och jag bor i samma hus, och jag fick ett barn medan hon var där med mig. 18 Den tredje dagen efter att mitt barn föddes hade denna kvinna också ett barn. Vi var ensamma; det fanns ingen i huset utom vi två.
19 ”under natten dog den här kvinnans son för att hon låg på honom. 20 så hon gick upp mitt i natten och tog min son från min sida medan jag din tjänare sov. Hon satte honom vid hennes bröst och satte sin döda son vid mitt bröst., 21 nästa morgon stod jag upp för att vårda min son-och han var död! Men när jag tittade noga på honom i morgonljuset såg jag att det inte var den son jag hade burit.”
22 Den andra kvinnan sa, ” Nej! Den levande är min son, den döde är din.”
men den första insisterade, ” Nej! Den döde är din, den levande är min.”Och så grälade de inför kungen.
23 kungen sade: ”den här säger: ’min son lever och din son är död,’ medan den där säger: ’nej! Din son är död och min lever.'”
24 Då sa kungen: ”ge mig ett svärd.,”Så de tog ett svärd för kungen. 25 Han gav sedan en order: ”klipp det levande barnet i två och ge hälften till en och en halv till den andra.”
26 kvinnan vars son levde var djupt rörd (AL) av kärlek till sin son och sade till kungen: ”snälla, min Herre, ge henne det levande barnet! Döda honom inte!”
men den andra sa, ” varken jag eller du ska ha honom. Skär honom i två!”
27 då kungen gav sin dom: ”ge den levande barnet till den första kvinnan. Döda honom inte, hon är hans mor.,”
28 När hela Israel hörde domen som kungen hade gett, höll de kungen i vördnad, eftersom de såg att han hade visdom (AM) från Gud för att administrera rättvisa.